in med det nya, ut med det gamla.

I fredags ringde en vän för att berätta att det hade tagit slut med pojkvännen sedan drygt fem år tillbaka. Idag meddelade en annan vän att det antagligen e slut med hennes pojkvän. Dem har inte varit tillsammans så länge som i fem år, men ett uppbrott är fortf ett uppbrott. Ytterligare två förhållande tog slut nu i vintras, ett på tre-fyra år o det andra på sju år. Vad är det som händer? Fyra förhållanden har kraschat på tre månader.. Jag om någon borde veta hur jobbigt det är o gå skilda vägar efter ex antal år, och jag hoppas verkligen att inte alltför många sårade känslor är inblandade. Jag kan dock känna att jag är glad över att vissa förhållanden tar slut. Om förhållandet inte lyfter upp en som person utan snarare drar ner en, break it off! Är iofs väldigt lätt och säga, och ännu lättare och säga efter två år som singel.. är väl medveten om att det inte är så lätt när man är mitt uppe i det. Men anyways, singellivet är inte så pjåkigt det heller. De gånger man hade för vana att ringa pojkvännen, ringer man en vän istället, o vips så märker man vad många vänner man har :)

Lika många av mina vänner som avslutar sina förhållanden just nu, lika många, om inte fler, har ngn på g. Hela processen när man träffar ngn är såå intressant. Herregud, vad man kan analysera precis allting. Från små ord till kroppsspråk till blickar, ja allt handlar väl egentligen om kommunikation. Vad man tror han förmedlar och vad man själv vill förmedla tillbaks beroende på vad man tror han känner. Haha, ja man kan bli galen för mindre. Men känslan är desto bättre. Innan man har uttalat något. Känslan av att vara nästan hundra procent säker att han är intresserad. Den är häftig. Dock får den känslan fightas med andra känslor som osäkerhet, nervositet, blyghet men även förväntan, entusiasm och sprallighet. Men när säkerheten infinner sig om än bara för en kort sekund, så är det värt alla de andra känslorna. Ömsesidig, outtalad bekräftelse genom en blick, en kram eller en känsla. Tänk de kemikalier som släpps fri i hjärnan under den stunden. Damn. Gäller och ha is i magen och våga dra ut på det bara. Dra ut på den känslan. Våga förlita sig på den. För väl inne i förhållandesvängen väntar andra, inte lika adrenalinkickande känslostunder. Vi snackar vardag och ihoppusslandet av bådas viljor, drömmar och mål. Och för att vara lite krass, antagligen även ett uppbrott.