Jag börjar bli sentimental o ledsen. Tjejerna har typ varit sentimentala och gråtfärdiga i en vecka nu av alla avsked medan jag gått omkring o varit busy med att vara på dåligt humör á la pms. Nu börjar det dock skjunka in hos mig med att alla åker bort, antingen till sin hemstad eller till ngt land far, far away.Framkallade en gammal rulle jag hittade idag. Tänkte att gu va spännande o se vilka roliga bilder som fanns på den... det var från när jag jobbade på Utö värdshus sommaren 04! Det var hur länge sen som helst (typ 3 år;) och jag var 24 år. 24 år är gammalt..vilket bara bevisar att jag nu är lastgammal..buhu
Anyways.. bilderna var på alla jag jobbade ihop med denna sommar (inklusive T som jag släpade med ut på säsongsjobb) och de gjorde mig bara mer påmind om att hela livet är ett enda stort avsked. Sorgligt men sant. Många personer ska korsa ens väg för att sen försvinna lika snabbt igen. Även fast om man fick välja så skulle dem vara en del av ens innersta krets. Vissa personer på Utö klickade jag verkligen med och skulle hålla kontakten med...men ni vet hur det blir. När jag såg dem idag var jag tom tvungen att tänka efter en stund innan jag kom ihåg deras namn.
Undrar om det kommer bli så med personer här nere.. nån tittat på ett kort om några år och säger "hon ja.. hon va rolig.. hon hade problem med sina lungor.. va hette hon nu igen.. Therése var det ja"