Vad e grejen??

Varför kan jag inte bara sätta mig framför datorn o göra det jag ska..? Vilket e att skriva två stycken 2-3 sidors diskuterande text om diverse teorier kopplat till projektmodeller. (iiintressant, jag vet)

Fattar inte varför det ska vara så svårt?? E det för att det inte e kris än?? Måste jag ha deadlinen suktandes i nacken för att jag ska få arslet ur vagnen?? Vore ju så jäkla mkt smartare o skriva skiten nu när jag har någorlunda med tid.

O nu börjar desperate oxå...

Like sands through the hourglass, so are the days of my life..

Hur fasiken hände det här?
Jag har typ fullt upp v a r j e dag. Då snackar jag inte lyxfika hit o ströshopping dit. Utan jag pratar fullsmockad kalender!! Som idag till exempel: Feedback på gruppexamination 9-10. Gruppmöte 10-13. Jobb 13.30-19.30. Hem, äta samtidigt som jag mailar all info från gruppmötet och annat projektgrejs (btw, projektledning.. bra kurs men mkt jobb). Imorgon, jobb kl 7.00!!!!

Ja ni ser. Och för att bevisa att det inte endast är denna dag som ser ut på detta sätt kan jag meddela att jag inte har sett Days of our lives på jäääätteläääänge!!! Vem e egentligen mördaren?? Sami, Tony Dimera eller Rex? Ja, jag vet det iaf inte..

2a februari

Det är då det händer!! Boka in redan nu!


(Mer info kommer)

Det ena leder till det andra..

Blomkålsmiddag ledde till Malibudrinkar som ledde till haket Mollys Corner som ledde till shots som ledde till sjunga kareoke som ledde till kalasrolig fylla som ledde till oväntad kyss.

Lullande hem vid halv fyra.. sov fyra o en halv timme. Söta Challe ringde o väkte. Jag fortfarande full upp till jobb. Knallröda ögon. Hittar inte mina ögondroppar som förvandlar röda ögon till vita så jag går till jobbet o ser ut som jag har rökt på hela natten. Jaja tänkte jag. Ska ju bara jobba mellan 9-13. De e luuuuugnt! 4h ska man väl klara av halvfull, bakis o med röda ögon..

När klockan e 13.30 o den som ska jobba efter mig fortfarande inte har dykt upp börjar jag förstå att det här kommer bli en låååång dag. Ungefär 4h extra lång dag. Vad göra? Det e bara o bita ihop o inte tänka på hur trött man e..

Jag har nog skrämt iväg lite kunder idag med mitt utseende.. En kund frågade till och med om jag blivit misshandlad..

Shit

Ok, H är på väg hit. Hem till mig. För en filmkväll. Hur fasiken hände detta? Har inte hunnit tänka ngt. Förräns nu. Han kommer om tio minuter o alla sköna tankar som de e bara en kul grej. Träffas o se om man klickar. Lära känna en person. Möte med en ny människa e borta. Nu håller jag på o gå bananas jue :S Jag känner ju inte ens karln.

Lala och Challe: det här är till er!

Nu kan vi prata orena tankar haha! Jag höll på att dööö när jag såg detta första gången. My god!!



Update: Detta är alltså från tv-serien Weeds (bästa serien ever!) och det är första gången Nancy och Conrad har sex. Tension har funnits mellan dem innan och dem har kyssts en gång.. Jag säger bara, ladda ner!

Sköna söndag

Höst i Malmö. Åter igen en strålande solig söndag i staden. Vet inte hur många sådana jag vaknat upp till denna höst, but I'm loving it! Det är november o jag började dagen med att äta frukost på balkongen. Kan det bli mer livskvalité? Do not think so :)

Imorse: tvättat plus storstädat lägenheten.
Nu: lite puff o sen en runda runt pildammen.
Sedan: En kaffe latte på ett mysigt fik med lite plugg.

Jag e grymt organiserad o produktiv o klockan e inte ens tolv.. vad har hänt? Måste vara åldern haha!

Fenomenet Facebook

Jag är som alla andra hooked på facebook. Det finns tyvärr nackdelar med detta fenomen. Jag pratar inte om de icke existerande rättigheterna till ens publicerade bilder utan att man kan leta reda på folk som man annars inte skulle ha koll på. Som typ ex. De mindre bra sådana. Ni vet vilket ex jag talar om. Han på T. Jag har ju vetat om att han har en sida men det har varit noll aktivitet där. Bara en vän o inget mer. Skitbra. Tills just precis nu. Vet inte vad det var som fick mig söka på hans namn åter igen. Men lik förbannat gjorde jag det. Det är som om man inte är nöjd med sitt lugna harmoniska liv utan måste spica upp det lite med självdestruktivitet. Jäkligt smart. Så, vad dyker upp om inte en profilbild. Det bara högg till i hjärtat. Och i magen. Han ser ut precis som vanligt. Skitsnygg o lite trubblig. Och jag kan inte ta mina ögon från bilden. Det e ju han ju. Han som inte längre e min. (jag vet, drama, drama, drama)

Hans sida, självklart är den öppen för alla. Jag kollar igenom hans vänner, hans vänners vänner. Känner igen några av dem. Andra inte. Några av de jag känner igen ger mig olustiga minnen. De jag inte känner igen undrar jag hur han lärt känna.

Jag som på senare tid bara tänkt på honom o känt nothing. Bara irritation över mina pengar som aldrig sätts in på mitt konto. Jag har typ oxå precis nyligen kanske eventuellt möjligtvis känt att jag börjat intressera mig för en annan viss person. (ni som inte vet.. så går det när man lämnar landet..:p)

Anyways, ni fattar grejen.. det blir så in my face (book) på ngt vis. Boom, en bild på T på min dator. I mitt hem. I mitt liv. Helt oväntat. Helt oförberett. Jäkla ex. Jäkla internet. Jävla facebook.