Fenomenet Facebook

Jag är som alla andra hooked på facebook. Det finns tyvärr nackdelar med detta fenomen. Jag pratar inte om de icke existerande rättigheterna till ens publicerade bilder utan att man kan leta reda på folk som man annars inte skulle ha koll på. Som typ ex. De mindre bra sådana. Ni vet vilket ex jag talar om. Han på T. Jag har ju vetat om att han har en sida men det har varit noll aktivitet där. Bara en vän o inget mer. Skitbra. Tills just precis nu. Vet inte vad det var som fick mig söka på hans namn åter igen. Men lik förbannat gjorde jag det. Det är som om man inte är nöjd med sitt lugna harmoniska liv utan måste spica upp det lite med självdestruktivitet. Jäkligt smart. Så, vad dyker upp om inte en profilbild. Det bara högg till i hjärtat. Och i magen. Han ser ut precis som vanligt. Skitsnygg o lite trubblig. Och jag kan inte ta mina ögon från bilden. Det e ju han ju. Han som inte längre e min. (jag vet, drama, drama, drama)

Hans sida, självklart är den öppen för alla. Jag kollar igenom hans vänner, hans vänners vänner. Känner igen några av dem. Andra inte. Några av de jag känner igen ger mig olustiga minnen. De jag inte känner igen undrar jag hur han lärt känna.

Jag som på senare tid bara tänkt på honom o känt nothing. Bara irritation över mina pengar som aldrig sätts in på mitt konto. Jag har typ oxå precis nyligen kanske eventuellt möjligtvis känt att jag börjat intressera mig för en annan viss person. (ni som inte vet.. så går det när man lämnar landet..:p)

Anyways, ni fattar grejen.. det blir så in my face (book) på ngt vis. Boom, en bild på T på min dator. I mitt hem. I mitt liv. Helt oväntat. Helt oförberett. Jäkla ex. Jäkla internet. Jävla facebook.