Jag tänker alltid att nu, nu jäklar ska jag blogga som bara tusan. Ett sött litet inlägg varje dag som alla mina söta vänner kan kommentera. Men icke. Livet o vardagen kommer emellan o vips så har det gått flera dagar om inte veckor mellan blogginläggen. När man väl har tid sen o sätta sig ner o skriva så har man MKT o säga :) So here it goes:
Den här veckan har varit tuff. En gruppexamination skulle in i torsdags. Arbetet var relativt stort (20-25 sidor) o som med alla grupparbeten är det alltid ojämn fördelning av arbetet. Det är alltid några som bara jaja, de e lugnt, vi har tid. Vem tror ni sitter dagen innan o redigerar hela arbetet för hon e den enda som fattar hur mkt tid man måste lägga ner för att få till en bra uppsats. Jo jag. Var är ansvarskänslan? E det bara jag som inte kan med o lämna in ett halvfärdigt arbete? Jag blir lika förvånad varje gång. O va e grejen me grupparbete? Jag vill ha ensamarbete. Då är det enbart upp till mig hur bra arbetet blir.
I tisdags skulle jag även gå på en communication in English-lektion. Ni vet den där B-uppsatsen i engelska som aaaaldrig blir gjord, den skulle iaf bli gjord denna termin tänkte jag glatt. Tisdag morgon vaknar jag av ett magont ej av denna värld (innan kl ringt me). Upp på toa o har ett sånt där moment då man inte vet i vilken ände man ska börja. Jag mår så jävla illa plus att min mage håller på att sprängas av smärta. I sådana lägen tänker jag på två saker 1. VAD fasiken har jag ätit? och 2. Jag ska ALDRIG föda barn (om man mår så dåligt av lite magont hur fasiken ska födandet gå?!).
Denna morgon tänkte jag en tredje sak, nämligen "ok, jag fattar, jag ska INTE gå på lektionen idag o jag ska inte skriva B-uppsatsen denna termin". Så fort jag tagit det beslutet kändes det som rätt beslut. Jag är inte 100% ok än, varken fysiskt eller psykiskt efter ett par jobbiga år, och stressen som medföljer med att läsa dubbelt några poäng är inte värt det. Plus att jag åker till Japan under de två veckorna man skriver som mest. Rätt beslut, no questions about that. Nu är bara frågan: NÄR ska jag ta mina engelskapoäng som hänger över mig som ett stort svart moln? Samtidigt som jag skriver min C-uppsats i IMER? Eller höstterminen efter? Det lockar inte särskilt mkt o skriva B- och C-uppsats samtidigt. O på hösten har jag planerat o dra till Sydamerika o plugga. Jaja, jag får väl vänta tills jag e 35 el nåt innan jag tar min jäkla kandidatexamen :S
Lärdom av detta? Lyssna på din kropp. Den vet oftast vad som är rätt eller fel. O Magsmärtan? Japp, den e borta!
Lärdom nr 2: En god ung vän (japp Bettan, its you!) sa till mig en gång "jag måste va själv en del för att orka va me folk". Jag förstod inte riktigt vad som menades då men efter denna vecka gör jag det. Jag har träffat människor konstant. Det har varit allt från skolkamrater, vänner, roomisar, dansmänniskor och cafégäster på jobbet. Lägg till lite stress på det o man e helt slut mentalt. Då passar en fredag med INGENTING inbokat i kalendern perfekt! Hur fyller man en sådan fredag då? Jo såhär: Mobilen på ljudlöst. Vakna av mig själv vid halv ett. Softa framför tv'n. Bakade lite bullar (kanelbullar minsann). Sen lite mer tv-häng o sen godnatt. Så jäkla gott:)
Så efter att ha återhämtat mig hela fredagen efter en jobbig vecka hur tror ni min lördagsmorgon startade? Jo med en promenad kl 8.30!!!! De ni!! Jag gick frivilligt upp en timme innan kl skulle ringa för att gå en promenad!! Till och med jag blev förvånad haha! Men den gjorde susen. Var inte alls lika trött som jag brukar vara på jobbet och jag kände mig fräsch :) Under promenaden försökte jag tänka lite positiva tankar me.. jag är nämligen inte hundra på om jag trivs på mitt nya arbete. De e stressigt och mkt negativ energi som florerar bland medarbetarna (hade glömt bort hur bittert vissa arbetsplatser kan vara). Anyways, efter min superpositiva höstiga morgonpromenad kunde ingen stress i världen bryta ner mitt glada humör.
Nu: efterlängtat vin på Möllan me Challe. Ciao.
Edit: Nu e jag hemma igen efter vin på Möllan.. jag e lullig.. tur att man skulle vrida tebax klockan en timme ikväll så att jag får en extra timme o sova.. ska jobba imorgon. Blev en mysig kväll. Drack vin me Challe o Therese på Volym. Madde mötte upp oss sen. Madde e erolig. Challe följde sen me mig hem (!) för mer vin o mer prat. Hon e bra o prata me denna Challe ;) Summa kardemumma: Bra, soft o trevlig kväll me MKT vin o MKT prat. Peace out. T.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
5 comments:
ah va trevlig å läsa om hur du har det! fast det där magontet går ju fetingbort! stackarn!
har ni ändrat klockan i helgen?? säg inte att tidsskillnaden mellan sverige och japan nu är ännu större?!
ta hand om dig! Love!
Maratonkommentar. Ok, dags för uppdatering: jag blev lite full igår som du kanske märkte och mår inte jättebra idag (men inte jättedåligt heller, jag är ok, dessutom var det värt det). Balanserar med koffein. Funderar på om jag gjorde bort mig när jag träffade B där på vägen hem. Hoppas du inte fick klagomål från din roomie för att vi flamsade runt i hallen one too many times då vi kom hem och då jag gick. Tack för ännu en trevlig kväll! Damn we are good!
P.S. Gillar din formulering "då man inte vet i vilken ände man ska börja" klockrent hahaha. Skönt att du mår bättre, skål för sunda beslut. Salut! D.S.
Du verkar ha förstått en hel del av det positiva tänkandet, går du lektioner i smyg?
Jag gör som challe och maratonkommenterar:
Du har rätt. Stress är en fysisk smärta(du uttryckte dig aldrig så, det blev min egna slutsats).. jag känner också av den. Du som är haj på detta med god karma..ska man tänka att man ska va glad att det känns att man lever? För då blir ju den fysiska stressen något positivt, el?
Btw 1 mkt märklig att jag kunde bidra med något så insiktsfullt som mitt citat ur texten=)
Btw 2 blogga mer!?=
På blogga mer!?= ska det inte vara ett frågetecken.. Jag tryckte bara på fel knapp. det skulle bli ett smile
Post a Comment