De senaste dagarna har ju mina tankar mest kretsat kring mitt ex. Otroligt irriterande o känsloladdat.

Ni som känner mig vet ju att både jag o mitt ex T var upptagna när vi träffade varandra. Jag var ju ärlig som jag alltid är (!) o sa hur läget var medan T dock inte var lika ärlig utan sa att han nyss kommit ut ur ett förhållande. Detta visade ju sig inte vara riktigt sant utan de var fortf tillsammans men deras förhållande var som han sa "inte bra och på upphällningen". Kommentarer som "är du inte orolig att han gör samma sak mot dig sen" brydde jag mig inte om då jag gjorde exakt samma sak. Då tänkte jag bara att det var romantiskt att vi för vår "stora kärleks skull" var tvungna att göra våra dåvarande respektive lite ledsna. Vi var ju gjorda för varandra! Jag var ju störtkär och han me och jag hävdar fortf att vår attraktion och kärlek till varandra e nåt som man inte upplever ofta.

Men men, det gick ju som det gick och jag har varit singel i snart ett års tid. Det slog mig dock här i dagarna att under min Rikki Lake sommar förra sommarn var jag tjejen på andra sidan. Jag var tjejen som T beskrev till hans nyvunna "tjejkompis" som "asså vi har ju typ gjort slut...vårt förhållande funkar inte... de e lite komplicerat.. jag e ju typ singel blablabla"... Jag kan ju säga att det är bra mkt roligare att va den nya fräscha tjejen som vet att den andra tjejen snart e passé än att va den gamla tjejen som inte vet att hon snart e passé!