Jag är hemma igen. Känns så skönt. Jag sket i dansen idag och gick o tog en glass med Lala o Krull ist. Skönt o landa lite innan alla vardagsmåsten sätter igång igen. Det skumma e att som jag skrev i inlägget innan att jag var klar med sthlm redan i lördagskväll o hade lätt kunnat åka tillbaks redan i söndags. Man har lixom inget mer att göra när man har bockat av listan på de man skulle träffat och de man skulle ha gjort. Visst e det superkul o träffa dem man saknat men sen då? Jag har ju lixom inget liv i Sthlm längre, inget vardagsliv o sen att man bunkrar ihop tillsammans med sin mamma gör väl inte saken bättre. Men jag undrar? Ska det vara såhär nu att varje gång jag åker till Sthlm att känns det som jag är på besök?? Hur skum e inte den känslan? Jag e på besök i min egen hemstad. Och hur länge ska det kännas så? Tills jag flyttar tillbaks? Om jag flyttar tillbaks. Tänk om jag inte gör det (inte för att jag vet var jag skulle hamna då.. men tänk om) kommer Sthlm aldrig mer vara hemma då? Ouhh, läskigt!
En lösning på en dela av problemet e ju om alla som jag tycker om flyttar dit jag flyttar sen när jag vet var jag ska bo o arbeta i framtiden. Då behöver jag inte sakna alla hela tiden. Då har jag ju er nära. Det var ju en superidé. Då säger vi så. Klart.
Söndagen i Sthlm blev iofs jättesoft. Jag trotsade det fina vädret o låg i sängen hela dagen. Om man som jag inte tittat på tv under hela veckan så visade det sig att söndagar e värsta superreprisdagen! Stina, Kobra, OC o grey's anatomy var några av programmen som matades av.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
No comments:
Post a Comment