Eh..

Ok. Så här ligger det till. Jag hade ett inbokat läkarbesök idag. Tänkte lägga mig i gynekologstolen för en liten undersökning, det kan ju va bra o ta det där cellprovet som man blev kallad till första gången vid ålder 22 :S. Jag har ju tyvärr nått upp i den åldern då man inte får gå till ungdomsmottagningen (va ju egentligen ett jäkla tag sen men men) så tiden då man hade en stötande, pedagogisk mysig tant mellan benen e tydligen förbi. Visste att jag skulle gå till en manlig läkare o tänkte att så länge han är proffesionell så kan jag oxå vara det, piece of cake.
Så när då mitt namn ropades upp o jag lyfter huvudet för att se vilket rum jag skulle knata in i.. vad ser jag då? Jo en kille i typ min ålder!!! Har hänt en gång förrut att läkaren varit i min ålder, give and take some years, då handlade det dock om lunggymnastik men fortf en väldigt knasig känsla att en i samma ålder ska hålla på o känna runt brösten på en. Nu ska då en 'kille' från samma årgång som mig ha sitt huvud mellan mina ben... Tack men nej tack. Det jobbiga e ju att dem blir oxå märkbart obekväma o om inte dem kan vara proffesionella hur fan ska jag kunna vara det då? Tursamt nog kunde de inte ta det där provet där, jag måste tydligen gå till en 'riktig' gynekologmottagning för det. Åh nej vad synd mumla jag o gick därifrån..
Jag undrar. Var har alla gamla skruttiga gubbar tagit vägen som mumlar nåt om att 'jaa det här ser ju bra ut' o sen får man gå? E det så att ju äldre man blir desto större är risken att man får läkare i samma ålder alternativt yngre??!! Herregud. Min ålderskris mår ju inte bättre av den här insikten!