!

Jag e grymt irriterad för tillfället. Jag har växt upp med folk som är experter på att säga saker vid fel tillfällen. Tillfällena är ofta stunder då man är runt folk och en subtil mening som kan tas på flera sätt dyker upp. Jag har aldrig riktigt förstått grejen. Kan man inte bara säga det man vill när man är ensam med personen och om man inte kan/vill/vågar ta inte upp något när man inte har en chans att kontra eller ta det till en diskussion just för att det vill man ju ofta inte göra runt folk. Kan verka som en liten skitgrej att bli irriterad för men om det har hänt åtskilliga gånger plus är ett beteende man känner igen från sin uppväxt kan det göra en galen. Jag tycker det är fegt! Sen visst det kanske inte är något man måste ta upp men då ska det fan inte komma fram i form av en mening med världens undermening på släp.

Ibland kan jag känna att jag är så off track.. kan inte riktigt säga från vad o i vilken rikting men it bugs me sometimes. Handlar väl inte om livet i allmänhet utan i vissa situationer... Jag menar hur långt bort från sig själv kan man komma egentligen att man undrar hur fasiken man kom hit? Fast skönt på samma sätt för man vet var man inte belongs. Men gud vad jag kan sakna vissa händelser o vissa människor. Där man verkligen känner sig hemma. Händer inte alltför ofta. Men då det händer gud vad skönt det är. Känslan av att trivas. Jag trivdes där. Med de människorna. På den platsen. Man längtar tillbaks. Speciellt när man känner sig off. M vad sägs om ett glas vin hemma hos dig? Typ nu. Vara med vänner som vet mer om en än andra. Kunna slappna av. Flyta med. Njuta. Slippa människor som bryr sig för mycket. Om yta. Om vilket intryck de ger. Om attityd. Shit rök en joint o slappna av för fasiken! Ingen kommer komma ihåg er om hundra år iaf.